I don't know

I bland vet man ju inte vad man känner.
Jag känner att jag bara kan börja grina nu.
Tårarna kommer snart börja flöda från ögonen ner över kinderna.
Jag känner inte så här ofta. Men nu kommer det verkligen fram , men jag förstår inte egenkligen varför.

Men jag är ändå den lyckligaste på jorden tror ja.
Jag har några helt underbara vänner.
En familj som är något speciell men ändå.

Men jag saknar verkligen några.
Några som inte finns här i livet,
vissa som har förändrats så jag inte känner igen dom
och vissa som bara är helt borta!

Jag försår inte i bland!

Jag kanske är dum men jag är faktiskt stålt över de!
För det är liksom så jag är och det kan inte jag ändra på!
Ta mig som jag är eller ta mig inte alls!
Jag respekterar det verkligen
men bara på ett villkor
att du respekter mig för den jag är!


RSS 2.0